Höljebacka och de gamla medeltidskyrkorna
|
De första kyrkorna var stavkyrkor eller resvirkeskyrkor. Kyrkorna byggdes likadant som de gamla hedniska templen och även offeraltaren kom fortsatt att användas. Kanske såg de ut som de vackra norska stavkyrkorna med drakhuvuden på takåsen, ornamenterade stolpar, små gluggar till fönster och svalgångar längs sidorna. Redan på 1000-talet började västgötarna ersätta sina träkyrkor med stenkyrkor. Kanske tillkom stenkyrkorna för att byggnader av trä brinner alldeles för bra. Asatron skulle leva länge än.
I denna nya sorts stentempel kunde man gå in i stället för att stå på utsidan som man gjorde hos de andra gudarna. Denna nya sorts präster var klädda i fotsida dräkter och förlitade sig till utsirade svarta rökelsekar av järn för att få kraft från sin gud. Röken fyllde den lilla mörka kyrkan med en säregen doft. Men Frö och de andra asagudarna skulle leva länge kvar än och man förstod inte ett ord av vad prästerna sa. Många är de kyrkor som fick drakslingor och runor inristade i dörrar och på andra ställen.
Under den katolska tiden trädde man in till kyrkorummet via en portal på sydsidan av kyrkan och väl inne fick man stå på ett stampat jordgolv då det inte fanns några bänkar. I en del kyrkor gick kvinnorna in i en egen port på nordsidan.
De enda ljuskällorna var små gluggar som satt högt uppe på sydväggen och så några få honungsljus som med fladdrande lågor gjorde vad de kunde för att lätta upp de djupa skuggorna. Att för första gången få färgade glasrutor att beskåda var säkert något som väckte mycket beundran. Takstolarna var synliga ända upp till taknocken och lika kallt och dragigt som det var om vintern lika svalt och skönt var det om sommaren.
Möjligt är att en eller flera liljestenar stod resta framme vid altaret. Kanske tillkom de i brytningstiden mellan asatro och kristendom och kanske vad den engelska ärkebiskopen Sigfrid som hade med sig bilden då han kom för att döpa Olof Skötkonung.
Ett av alla problem som den katolska överhögheten i början hade i det lilla landet uppe i norr var vid förrättandena av de heliga sakramenten. Dessa skulle ju utan undantag förrättas med rött vin, Kristi blod. Men i Sverige fanns inget vin. Snart kom det till påvens kännedom att man istället använde öl till nattvarden. Döpte sig gjorde man utanför kyrkan och det var även där man drack bröllop.
Hur kunde alla dessa stenkyrkor uppföras under en så kort period?
Man hade aldrig tidigare uppfört byggnader av sten så den kunskapen var inte något som den lokala allmogen satt inne med. Ofta fanns inte heller stenar att tillgå på platsen, dessa måste därför fraktas dit, ofta långväga ifrån. Enbart detta krävde att man lade ner ett oerhört stort antal mantimmar. Väggarna var ofta av kollosalformat och kunde vara upp till 1,5 m tjocka med stenar som kunde väga hundratals kg och ibland flera ton. Det hela är mycket märkligt.
Man kan anta att många av stenkyrkorna uppfördes av de lokala stormännen på sina gårdar och att det då tycktes som en god idé att göra dem i det närmaste oförstörbara. I de kyrkor som från början eller snart därefter kom att förses med kraftiga torn hade stormännen ofta sin ingång en bra bit upp på tornväggen, den enda ingången upp till tornet och fungerade därmed även som en kastal.
Troligt är att det stora flertalet av kyrkorna uppfördes på grunden av ett tidigare hednatempel eller offerlund. Påven i Rom förbjöd nämligen i en bulla att kyrkorna som skulle uppföras här uppe i nord skulle förläggas på eller i anslutning till de asatrognas gamla kända offerplatser. På detta sätt trodde man att de hedniske successivt skulle komma att vänja sig vid den nya tron.
I Sverige återstår totalt ca 1380 medeltidskyrkor varav ca 400 endast marginellt har förändrats till sitt utseende. Detta antal kan jämföras med att man räknar med att det i Sverige uppfördes ca 2300 kyrkor mellan 1000-talet och 1200-talet. Vid 1200-talets början fanns det 517 kyrkor i Västergötland. Kyrkorna hade nu blivit så många att påven i Rom menade att man måste riva några av dem.
Info hämtat från Bengans Historiasidor, medeltidskyrkorna. Där kan du finna mycket merintressant om den historiska tiden.
Letar du efter en ödekyrka i Västergötland så har nog Gösta Börjesson svaret. Sök i hans bok 338 nu försvunna kyrkor.
|
|
|
