Backstugans Vänner
med målsättning att värna bygdens kulturvård och historia
Startsida
Kontakta oss
Protokoll
Arkiv
Program 2024
Efterlysningar
Kulla

Stadgar

Styrelsen

Vägbeskrivning


Kullabiblioteket


Broschyr om Kulla

Verksamhets-
berättelse för åren 2017 - 2019


Ett familjefoto från 1912-13 av Elof Oskar Petterson, Visby


Ett familjefoto från 1912-13
Hos min kusin Karl-Erik finns ett odaterat sommar-foto på vår farfarsfamilj. Framför huset i Vedmaden står farmor Sofia, ofta kallad Soffi, och farfar Petter Andreasson. Vid sidan om dem står fyra av deras fem barn. Alla är med utom farbror Oskar.

Ivar hade 1904 som 19-åring rest till Amerika, till Brockton Massachusetts. Oskar anlände året därpå, endast 17 år gammal. Ivar mötte i Boston. Mötet var så högtidligt att de bestämde att föreviga det hos en fotograf i Boston: Där sitter storebror Ivar med skarppressade byxor, medan lillebror Oskar, nyss anländ från Sverige, står bredvid i sina bylsiga reskläder. Att de utvandrade så unga kan delvis ha berott på att de på detta sätt kom undan en eländig värnplikt.

Men storebror Ivar blev sjuk efter tre-fyra år i USA. Troligen fick han svår gastrit, kanske magsår. Ingen bot tycktes finnas. Han ville bara hem och dö. Då tog Oskar med sig sin sjuke storebror hem till Vedmaden i Upphärad. Detta skedde hösten 1909. Oskar överlämnade honom till föräldrarna och återvände i början av 1910, efter jul- och nyårshelgerna, till Boston.

Med då kortet togs hade det gått några år. Utifrån gruppen, personerna och deras skattade åldrar, så tror jag att fotot är från 1912 eller 1913.

Ivar repade sig, men antagligen tog det rätt lång tid, i vart fall en bra bit in på 1910, kanske snarare in på 1911. På fotot står han lång och kavat med sin jakthund vid sin sida. Vid det här laget hade han helt klart kommit på benen, varit ute i skogarna med hund och jaktbössa, hämtat sig, antagligen fått ett jobb, ser ut att må bra: står där reslig, längst av alla, 180 cm lång, samma längd som jag, men kortare än Valdemar.

På de 100 år som gått sedan kortet togs, så har svenska folket ”vuxit till sig”. Detta har skett tack vare bättre föda och större genetisk rikedom. En lärare jag hade i ”populations-kunskap” på Hälsovårdshögskolan vid University of Michigan läsåret 1967-68, han lärde oss att denna tillväxtspurt under 1900-talet i hög grad orsakats av cykeln! Cykeln gav större kärleksrevir, inaveln minskade; människorna växte till sig.

Ivar hade helt klart hämtat sig. Den medicin han fått från provinsialläkaren i Trollhättan hade han hällt ut i snön utanför köksdörren. Den hade smakat för jävligt! När våren kom fanns en brun fläck med dött gräs där medicinen hällts ut! - Ivar konstaterade: ”Här ser ni hur min mage skulle sett ut om jag tagit den medicinen!”

Istället tog han hjälp av lärarinnan i Lagmansered. Hon betraktades som en ”klok gumma”. Av henne fick han rådet att dricka linfrö-avkok. Denna ”medicin” bidrog sannolikt till att läka hans inflammerade och sårgjorda magslemhinna.

Där står de! Alla är uppriggade inför fotografen.
Min pappa Ivar och farfar Petter har ”knallhattar” på huvudet, klubbar, finhattar. Artur och Gustaf, tonåringar längst till höger på kortet, har mössor: Artur 18-19 år en Vega-mössa, Gustaf 16-17 år en keps. Gustaf ser fortfarande lite barnsligt rund ut i sin skärmmössa.

Längst till vänster på bilden står faster Anna, 30-31 år, året är fint uppsatt. Hon liksom alla andra, utom farfar Petter, ser allvarliga ut. Alla står ”uppställda” av fotografen. Alla måste stå helt stilla för att fotot ska bli skarpt. Ingen utom Ivar visar båda sina händer. Ynglingen Gustaf trixar lite med högerhanden.

Farmor Sofia har håret hårt kammat över huvudet, fastsatt i nacken, mittbena. Hon liksom farfar är 58-59 år. Båda har förlorat flera tänder. Farmor är antagligen tandlös.

Farfar och hans tre söner har alla stärkkragar, löskragar. Det var fint. Ivar och hans småbröder har slipsar. Ivar har dessutom något så flott att stoltsera med som ett fickur med urkedja. Hunden, fickuret, den kavata hållningen talar för att vi i vart fall har nått fram till sommaren 1913. I så fall är han 28 år.

Bakom sig har de sitt torp Vedmaden. Det ser ut att vara i gott skick. Rummet på andra våningen verkar också bebott med gardiner som i övriga rum, även om det inte var vinterbonat. Men nu var det ju sommar!

Stenfoten ser vitkalkad ut, men det kan vara en förskönad retuschering. Vid denna tid var det ett stampat jordgolv i huset, i vart fall i ”salen”. Brädgolvet där kom först till efter farfars död 1930. I mellanrummet mellan den stampade jorden och brädgolvet trivdes snokarna under sommarhalvåret. Min syster Elly har berättat att man i salen kunde höra ormarna rassla när de kröp ihop i det varma utrymmet. Själv har jag bara sett dem krylla i gödselstacken som låg i anslutning till ladugården.

Häng-och stuprännor saknas på boningshuset. Det hade man troligen inte haft råd med. Men huset ser nymålat ut, både väggar och fönster. Antagligen var detta ett år då de kände sig nöjda med sina liv och vad de åstadkommit.

Krigsår 1914 till 1918
Men antagligen varade lyckan inte så länge. Året därpå, 1914, startade det Första Världskriget. Artur och Gustaf blev inkallade. Gustaf hamnade på Regementet i Vänersborg. Under det ryska revolutionsåret 1917 blev alla meniga soldater avväpnade av officerarna. Revolutionsrädslan fanns även i Sverige. Man tog helt enkelt hand om slutstyckena till de menigas mausergevär.

Oskar som var amerikansk medborgare blev inkallad till militärtjänst och skeppades under hösten 1918 till Frankrike. Man han slapp ge sig ut i strid. Ett par dagar efter hans ankomst till västfronten ingicks ett vapenstillestånd. Detta skedde den 11 november 1918. Oskar blev återskeppad till USA i början av 1919 utan att ha behövt avlossa ett enda skott. Fredsavtalet i Versailles skrevs under den 9 juli 1919.

I Stockholm, Norrköping och några andra större städer blev det hungerkravaller under krigsåren, särskilt under 1917. Hård ransonering hade införts. Människorna led, särskilt de i städerna som inte hade djur som gav mjölk, kött och ägg eller hade mark att odla. Farbror Gustaf berättade att kvinnohopar detta år drog ut från Vänersborg och andra städer till storgårdarna på jakt efter potatis, basfödan i dåtidens hushåll. Svartabörshandeln frodades.

Här på Vedmaden hade man ko, kalv, gris, höns, fruktträd, skogar med vilda bär och två små åkrar för potatis och hö till ko och kalv. Bakom huset fanns en jordkällare till att bevara den livsviktiga maten. Det var dåtidens kylskåp. Äpplena skalades, skivade och hängdes till tork på snören i taket.

Antagligen klarade de sig trots allt rätt bra. Enligt farbror Gustav hade familjen i Vedmaden alltid mat så de slapp svälta. Så var det inte för alla. Gustav berättade att han som 5-6-åring kring 1903, fick gå med mat till en grannfamilj som svalt. Artonhundratalets missväxtår fortsatte en bit in på 1900-talet. Men just här på fotot, ett tiotal år senare, var man nöjd och stolt att visa upp vad man åstadkommit. Bara detta att ha råd med ett stort och fint foto tyder på trygghet, lite av lycka och tillfredsställelse.

Men idag
Tyvärr har huset vanvårdats och förfallit. Bostadshuset på bilden finns kvar med försvinner bort under mögel och ruttnande virke. Ladugården som låg till vänster om bostadshuset liksom hönshuset/verkstaden/dasset, som låg till höger är borta. Hönshus, dass och verkstad för farfars möbeltillverkning var sammanbyggda under ett tak. Innan man fick dass bajsade man i gödselstacken.

Allt detta är nu borta. Snart försvinner även bostadshuset. För några år sedan dög det endast som filmkuliss. Det var då man spelade in filmen om ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.”

Tyvärr kommer även bostadshuset att försvinna. Men med detta foto kan minnena ändå leva vidare!

Elof Oskar Petterson 2017-01-22



Vill du bli medlem
100:-/år


Backstugan på FaceBook

En film om Backstugan på YOU TUBE

Gammal film från häradet
Året är 1936


Trollhättans
Stad


Karta

Västergötlands
Hembygds-
förbund


Riksarkivet
Släktforskning


Åkes foto

Reportage till
Mitt i Veckan 2


Intervju med Lena
21 maj 2008


Direktsänt
musikprogram


Intervju med Lena
24 maj 2011


Byggnads-
inventeringen
för Upphärad 1975

1. Albogården
2. Artorp
3. Bistockshålan
4. Bjurdammen
5. Björndalen
6. Stora Boda
7. Lilla Boda
8. Bothult
9. Dalaslätt
10. Dammkärr
11. Delehed
12. Dunevallen
13. Finneviken
14. Grankärr
15. Grottorp
16. Gunnarsbo,
      Gunnarstorp

17. Gunnered,
      Gundleryr

18. Hylteholmen,
      Grävlingsåsen

19. Hålhagen
20. Häggsjöryr
21. Häggåna
22. Hälltorp
23. Höljebacka
24. Ingelsängen
25. Jordbron
26. Karstorp
27. Krattorp
28. Kroken,
      Socknebacken

29. Kronoberg
30. Kullen,
      Klockarekullen

31. Kärret,
      Lövsjökärr

32. Kättetorpet,
       Röttetorpet

33. Maden
34. Månered
35. Nyckleby
36. Rågkvid
37. Rörmaden
38. Rösbacken
39. Sandbacken
40. Sjökullen
41. Snartorp
42. Spjutgiljan
43. Stubbhålan
44. Vadboda
45. Vrångebacken
46. Vråstorp
47. Äspenäs
48. Ödeby