Här finns spåren av en svunnen ridväg - en medeltida landsväg
|
Efter att man hämtat eller lämnat varor i Lödöse någon gång under medeltiden ställdes så färden åter med de hästar man hade i följe. När så medeltidsstaden
lämnades fick man direkt ta sig över Gårdaån, det första av flera vadställen. Här berättar kyrkvaktmästare Karl Olsson från Hede i Sankt Peders församling, att
vadstället har använts in på 1900-talet som övergångsställe för kyrkvägen. Kvar finns särskilda ”hoppestenar” varpå man kunde ta sig torrskodd över ån. Efter en
kort sträcka fanns ännu ett vadställe över Älekärrsbäcken som rinner ut i Gårdaån. Där har förr funnits en stenbro varav en del stenar finns kvar.
Ridvägen har sedan passerat förbi Hälltorp där inga spår kunnat beläggas för att nå Mörkered och den vackra dalgången. På Orrekullen, sedan man tagit sig runt ett
våtmarksområde, återfinns en bit av den gamla ridvägen. På Orrekullen ligger ett långt stenblock som förmodas upprests invid färdstråket, i likhet med runstenar på
andra håll i landet. Här har också varit ett vadställe som sprängts bort när våtmarkerna skulle utdikas och odlas. Kort efter vadstället finns i en numera skogsbeväxt
sluttning några i bredd belägna hålvägar. Platsen för dessa ridvägsspår kallas för Snärjet. Man kan tänka sig att det här var snärigt, besvärligt att ta sig upp eller ned.
Ridvägen bör sedan ha passerat gårdarna Svalered, där ännu inga säkra spår kunnat beläggas. Men enligt topografin måste man ha passerat vadstället som kallas Öset,
Flytet eller Gattet, syftande på det krönläge där vattnet öst över berget. Det var den enda passagen om man hade hästar. Då är vi inne i Hålanda socken. Här i området
får man inte glömma de båda fornborgarna Trälleborg och den på Rapungaberget. De är belägna på vardera sidan av färdstråket.
Nordost om Madberget har funnits tydliga ridvägar när skogen stod orörd, berättar Alf Johansson på Torpa Västergård. Vid Ryedal och Östentorp har det talats om en gångväg.
Vid Föstorp fanns åtminstone en tydlig hålväg. När Risveden tar vid, har det inledningsvis berättats att det vid Drottninggärdet funnits ridvägar, men markerna är så
sönderkörda av skogsmaskiner att spåren raderats ut.
Mitt emot Kolvet finns tre fyra ridvägar i bredd. Dessa har registrerats som fornlämningar vid senaste inventeringen. Vid Heden finns tydliga ridvägssträckningar
invid landsvägen. Dessa kan ses från bilfönstret. Här har landsvägen delvis bildats av ryttare som fraktat gods med hjälp av hästar.
Strax norr om Hedaberget finns fortsättningen som också är registrerad. Platsen heter Sandvadet och tydliga hålvägar ses i den nu skogbeväxta sandiga sluttningen
invid bäcken som också korsas av nuvarande landsväg. På marker som förr tillhörde det nu svunna torpet Ekeskogen, som låg under Idåsen, finns de mest praktfulla
spåren av ridvägen. De är mansdjupa som mest. Likaså vid det svunna torpet Mista finns djupa spår efter vägen. Idåsen kan här ha givits namnet Edåsen för denna
besvärliga passage, jämför Lilla Edet och Edsvägen.
Därefter passerade man vadstället över Stavsjöbäcken vid Kloa, som återfinns med sin väl markerade sträckning och följer tätt utmed berget vid Asmekkleven.
Därefter fortsätter ridvägen över bergshöjderna nära Vitevattnet där man har en hänförande utsikt, som också mötte under medeltiden. Sedan återfinns ridvägen
vid en ås, därefter mellan Käringsjöarna för att åter kunna beläggas nära svackan vid Dammen och vidare i en slänt där tre tydliga rännor finns i bredd upp mot Lindås.
I området kring Erska kyrka, där ett förhistoriskt gravfält är beläget, bör ridvägen anslutit. Men terrängen här, liksom i Sollebrunn, har för länge sedan omskapats,
därför har spåren försvunnit i denna del av Erska socken. Men i stora Mellby, vid Grunntorp, återfinns en mindre sträcka, likaså vid Kalvås för att också tydligt
framträda på ett par platser vid Åsen, vidare åt Övre Jordala nära fornborgen Trolleborg, sedan vid Olofstorp och Bäcken. Fortsättningen är ännu dåligt undersökt,
men gårdsnamnet ”Vägen” tycks peka på att man är på rätt väg i riktning mot Hagavadet i Nossan, strax norr om Nossebro, som enligt traditionen är knutet till
ridvägsstråket mellan Skara och Lödöse.
|
|
|